Om Frank Farian hade ett centrum för självkritik i hjärnan och något som helst "vad kommer folk tycka?"- Hade han då fångat fyra västindier i västtyskland och manat dessa att sjunga över en matta av synthblopp, funkgitarrer och smörstråkar? Ja, troligen, det är ju inget fel i det. Fast hade han gjort de låtval som han gjorde? Troligtvis inte. Boney M valde nämligen låtar, speciellt de som skrevs enkom för dem, som en döv väljer strukturtapeter. Fast vilka var egentligen Boney M? En herrans massa människor; egentligen bara en driftig producent, Frank Farian, med sinne för att fånga in färgade artister. Om inte annat känd för ha producerat Milli Vanilli (bottennapp) och för att ha spelat in Stevie Wonders 'I just called to say I love you' (något bättre).
Frank Farian föddes i Tyskland 1941, då med det inte lika ärtiga namnet Franz Reuter. Han var under uppväxttiden främst intresserad av soul, och ratade annan populär musik som Beatles. Han försökte slå sig in på en soulkarriär med gruppen Frank Farian and the Shadows och spelade under detta namn covers på olika amerikanska soulartister. Det gick inget vidare. Han beslöt sig då att istället försöka sig på producerandet, och bildade under sjuttiotalet Boney M i samband med att han gav ut hitlåten 'Baby, do you wanna bump'. Baby do you wanna bump är en funkig dänga med lite text. Denna låt har blås, fina gitarrer, lite kör och stråkar, något som kom att utmärka andra Boney M-hits. Boney M gav ut horder av låtar som spelades flitigt på dansgolven runt om i världen, och de hade något som inte andra artister i samma genre hade; de hade låtar med texter som i sin karaktär närmar sig något för denna tid ganska udda, de gamla skillingtrycken.
Skillingtryck, och med detta menar jag i detta fall musik i form av skillingtryck, är den klassiska benämningen på halvsanna texter om sanna händelse. Ett gott exempel är visan om Elvira Madigan, en dansk cirkusprinsessa som fimpade sig själv medelst pistol tillsammans med den svenska löjtnanten Sixten Sparre.
Sorgeliga saker hända
Än i våra dar minsann,
Sorgeligast är dock denna -
Den om fröken Madigan.
I Boney M:s tappning kunde det bli så här.
She was the meanest cat
Oh she was really tough
She left her husband flat
He wasn't tough enough
She took her boys along
'cos they were mean and strong
Andra versen ur Ma Baker, en Boney M-hit, med en andraplacering på Englandslistan 1977. Låten handlar om gangsterdrottningen Kate Barker, skjuten till döds 1935, och förebilden för mamma Dalton i Lucky Luke. Temat är det samma, en sorglig berättelse sjungen med en klatschig refräng, det må vara 30-tal, eller sjuttiotal, visa eller disco, andemeningen är i vilket fall att berätta en sorglig historia. Men varför gör man detta i discotappning? Det kan man undra, men det finns en ångestladdning i Boney M:s låtar, en ångest som kanske också smittade av sig på utövarna, mer om detta senare. Boney M gjorde fler hitar i skillingtrycksfason, Rasputin, om den ryska munken, Lady Godiva, om Lady Godgifu, som red naken genom Coventry för att få sin make, Leofric, earlen av Mercia, att sänka skatterna, och sist men inte minst Steppenwolf, angående Herman Hesses bok med samma namn. Allihop historier med inte helt lyckliga slut. Man lyckades även få en topptio-hit i både England och Tyskland med Belfast, ett spår vars text handlar om den omöjliga politiska situationen i Nordirlands huvudstad.
Boney M turnerade under slutet av förra milleniumet i en rad olika konstellationer. En av dessa, den utan den manliga medlemmen, hade under denna tid ett gig på en Ålandsbåt som gjorde en dicosatsning. Själva publiken hade kunna gett vem som helst superangst. Tänk er en massa nyskilda sextiotalister som kåta och fulla försöker uppleva sin tonårstid. I en trappa möter en av dem en av sångerskorna i den tyska supergruppen. Vad hon försöker göra med stjärnan förtäljde inte historien och det kan vara möjligt att ingen helt enkelt minns det, men kvällstidningarna visade närbilder på fanets sönderskurna ansikte; resultatet av ett möte med sångerskans champagneglas. Misshandeln hamnade i rätten, men utgången är för mig oviss. Vad jag vet så hamnade hon inte på Hinseberg.
My life is empty all around
Nothing that I ever found
Would fulfill me
So for a while I'll be with you
When I say that we're through
You must kill me!
Boney M - Steppenwolf, ingen vidare placering på någon lista.
Rikard Friberg satt fordom i redaktionen för det degerforsbaserade nittiotalszinet Sjätte Moralen. Han är tidigare flerfaldigt publicerad i Svenska Marsvinsföreningens tidning Marsvinsmagazinet.
Rikard Friberg 2005